filippahelmersson

Man kanske blir sårad. Kanske mår jättedåligt och tycker att det inte finns någon mening med någonting och man söker hela tiden någon famn att gråta i och man spenderar onödigt många timmar på sitt rum och man tänker.

Man tänker hela tiden på just bara honom.

Men sen helt plötsligt är det inte honom man tänker på. det är någon annan. Någon ny. Och man är rädd.

Man är rädd för att det känns ju så jävla bra egentligen men det har ju gått åt skogen förut så det kan ju

Lika gärna göra det igen som alla andra gånger. Men man gör det ändå. Man släpper rädslan och känner sig jättemodig och stark för att man vågat igen och mitt i allt så faller man och får tusen fjärilar i magen och tycker att han var väl helt okej och sen kommer man på att det kommer ju göra ont när han försvinner. Men han kanske inte försvinner. Han kanske stannar.

Och tänk då vad bra att man vågade.